Jag har alltid tyckt om att jobba skift då jag tycker om flexibiliteten det ger för mitt privatliv. Rutiner är bra men jag gillar variation.
Jag bytte helt inriktning på jobb för ca 12 år sen och jag har efter det haft roller som har krävt att jag behöver jobba mån-fre och det gör jag även idag. Innan jag skadade nacken så vaknade jag alltid upp tidigt på söndagarna och hade sån sjuk ångest för att måndagen var för nära, att känna sig kvävd pga arbetstiderna, inte jobbet i sig själv. Det var alltid en svår utmaning att motivera sig till att starta veckan i positiv anda. Idag är söndagarna min favoritdag, det finns inget bättre än att vakna tidigt i extra stillhet och avnjuta favoritkaffet och en brakfrukost som sätter ribban extra högt för dagen. Träningen blir extra bra dessa dagar också på nåt sätt, även om jag tränar 7 dagar i veckan.
När man läker och går vidare från svåra saker så förändras allt helt plötsligt. Man ser saker ur helt andra perspektiv på ett bra sätt.
Det är visserligen lätt att se tillbaka i efterhand att man borde ha gjort saker och ting annorlunda för de är så vi människor fungerar men jag har lärt mig att sluta klandra mig själv för mycket som hänt.
Att ha ett stort hjärta är inte alltid bra, jag har lärt mig det den hårda vägen. Jag är en person som älskar stort utan att begära nåt tillbaka för det är sån jag är. Förra året visade många personer som jag trodde stod mig nära att jag inte var värd nånting alls. Jag hade helt plötsligt inget värde för dem när jag blev sjuk.
Men jag är tacksam för den läxan, för jag vet att jag har ett värde trots allt och jag förtjänar att bli älskad på samma sätt som jag älskar andra.
"De med starkast hjärta är även de med flest ärr"
Piece, love and light ✨️
Lägg till kommentar
Kommentarer