Jag har precis kommit hem från ett möte med en person som verkligen har stöttat mig till 300 % sen jag blev sjuk. Med sin dedikation inom sitt yrke och medmänsklighet har hon lyft mig hela tiden när alla andra hånskrattade åt mig. Jag är så tacksam för henne och mötet var mycket givande.
När vi var klara och jag begav mig hem så började tankarna florera rejält och jag försökte se tillbaka på hur allt varit sen slutet på 2023 då min hälsa började svacka rejält. Jag insåg att det är väldigt mycket som jag inte kommer ihåg, det är lite skrämmande men fullt förståeligt ändå då jag var förlamad på hela min vänstra sida en period och jag blev slussad från sjukhus till sjukhus i hela Stockholm. Då menar jag verkligen alla sorts sjukvårdsinstanser på olika delar av stan. De flesta läkare jag pratade med sa hela tiden att det var mycket allvarligt och att jag skulle lita på processen. Nånstans i dimman därefter har jag minnet av att jag var på väg in i operations salen för att opereras.
Rehabiliteringen har varit väldigt tuff och är fortfarande men jag överlevde och jag är sjukt tacksam och starkare än nånsin.
Jag och mitt ex separerade förra året efter 11 år tillsammans då han visade sitt sanna jag.
Men jag har förlåtit honom, det är inte kärleken som har sårat mig
utan jag levde med en person som inte kunde älska mig på rätt sätt.
Livet går vidare! Avslutar med ett citat som är spot on.
"Du måste dö för att leva. Det vill säga, du måste dö för det gamla du är för att bli den du är menad att vara"
Piece, love and light ✨️
Lägg till kommentar
Kommentarer