Jag har alltid tyckt om tatueringar och har ett visst intresse för piercingar också, med åren har jag tagit ut de mer synliga piercingarna dock och valt att smycka mig på andra sätt.
Jag har många tatueringar och fler kommer det att bli.
Tatueringarna har blivit ett större syfte för mig, det har blivit ett sätt för mig att berätta min historia, på ett annorlunda sätt, för min egen skull.
För ca 15 år sen var jag med om en traumatisk trafikolycka i Thailand som jag inte borde ha överlevt. Jag tackar Gud varje dag för min existens. Jag hade alla odds emot mig och skadorna på min kropp var så stora att jag än idag blir chockad när jag ser mig i spegeln. Vården är grymt bra i Thailand vill jag lova. Jag minns inte särskilt mycket då jag inte var vid medvetande men har små glimtar jag kommer ihåg av tiden på sjukhuset. Jag vet att jag hörde vid nåt tillfälle att notan för min vård blev 984000 kr.
Hela min rygg var täckt av ärr och det var något som jag mådde väldigt dåligt av så i mitt kreativa tänkande så kontaktade jag olika tatuerare och frågade om det var möjligt att täcka ärren med bläck.
Det var ingen lätt match då många tatuerare jag pratade med inte ville åta sig det då de inte trodde att det skulle gå och att smärtan skulle bli för stor för mig.
Men eftersom jag är envis som attan lyckades jag till slut hitta en guldklimp som gjorde den resan med mig. 3 stora sittningar som fördelades på 3 månader. Jag är honom evigt tacksam.
Sen detta hände har jag gjort en ny tatuering varje gång ett kapitel i mitt liv avslutats. Jag bär dem med stolthet då dessa påminner mig om hur stark jag är och hur mycket jag har klarat av.
Jag delar med mig utav ett citat av Winston Churchill som jag tycker är väldigt passande när det gäller detta.
"Framgång är inte slutgiltig, misslyckande är inte ödesdigert, det är modet att fortsätta som räknas"
Önskar er alla en magisk helg❣️
Piece, love and light ✨️
Lägg till kommentar
Kommentarer