Då är det onsdag igen och har precis kommit hem från stockholm.Jag har fullt schema denna vecka och mycket möten med vården.
Var nervös inför läkarbesöket imorse då jag alltid fått dåliga nyheter.
Jag har blivit härdad med tiden men jag är fan bara en människa jag med.Jag vill nån gång kunna få känna nåt positivt när jag varit iväg och träffat min läkare och mitt rehabteam. Man har hela tiden ett schema och det känns som att det enda man får tillbaka är fler "läxor" att göra dagligen. Men det är väl så det är när man är sjuk.
Idag fick jag mycket goda nyheter gällande en komplikation jag har fått efter operationen så känslan av lycka var enorm när jag gick därifrån.
Det finns kanske lite hopp om mig ändå 😂
Jag är otroligt tacksam för all hjälp jag får av vården, speciellt mina sjukgymnaster.Men jobbet måste den sjuke göra själv, de visar ju hur du utför allting och får dig att förstå hur kroppen fungerar.
För ca 4 år sen, fick jag ett diskbråck i ryggen, som många har på denna jord.Då jobbade jag 50% och körde rehab på Spinecenter 50% av tiden en period då jag hade väldigt ont och ett mycket tungt arbete.
Det var en otroligt givande rehab och jag använder fortfarande min kunskap jag fick där även idag.
Vi var en grupp på 10 personer som jobbade med varandra och individuellt. Nåt jag noterade väldigt fort var att många i gruppen tyckte att det räckte med att komma dit och att Spinecenter skulle fixa deras problem.
Många ggr kom det fram personer till mig som frågade hur jag kunde klara av allt jag gjorde. De kom till mig om råd hela tiden istället för att ta tillvara på kompetensen som de hade framför ögonen.
Jag var väldigt driven i min rehab, jag tog mitt fulla ansvar och gjorde det hårda arbetet som krävdes.För min egen skull.
Jag glömmer aldrig en kvinna som precis fått sin första utmattning i livet och det är tufft, jag har varit med några svängar.
Givetvis stöttade jag henne så gott jag kunde men en dag kom hon och sa "eftersom jag är utmattad och inte riktigt har tid och ork att komma på saker och ting själv så kan ju du ge mig de svaren jag behöver för du har ju gått igenom det redan" .
Jag förklarade tydligt att det inte finns några genvägar, man måste göra grovjobbet både fysiskt och psykiskt. Då var denna rehab ingenting gentemot vad min rehab är idag.
Det finns verkligen konstiga människor i den här världen.
Många tror att det finns genvägar till allt, de har helt klart mycket att lära, många vill inte ta tag i sina oläkta sår.
Idag kan jag verkligen säga att jag har varit i helvetet och lyckades ta mig tillbaka. Alla ggr jag velat ge upp är många. Det var så illa att jag hade planerat in en dag att ta mitt liv.
Jag är dock glad över att jag nånstans i mörkret hittade ljuset igen.
Med Gud vid min sida vet jag att allt kommer lösa sig oavsett för mig, även om jag är enarmad.
Avslutar med ett citat från Khalil Gibran som är spot on.
"Out of suffering have emerged the strongest souls;
the most massive characters are seared with scars"
Piece, love and light ✨️
Lägg till kommentar
Kommentarer