Smärta...

Att leva med smärta är en utmaning för alla människor...det finns olika variabler och nivåer på dem och det är individuellt för var och en.

Min smärtproblematik har varit både kronisk och komplex, och är det fortfarande. Jag har tagit min rehab på största allvar och gjort allt i min makt för att ta mitt ansvar i detta. Jag har fått mycket hjälp av vården och de har stöttat mig på min resa. Jag har även fått feedbacken av vården att jag har gjort mer än vad någon nånsin kan begära i min situation. Dock med en reprimand om att jag måste sluta vara så hård mot mig själv, att jag behöver lyfta mig själv mer för det arbete jag har gjort och att det är ok att vila emellanåt.

Jag är tacksam för denna feedback då jag alltid strävar efter att vara mitt bästa jag och ibland tappar man bort sig själv på vägen och behöver vägledning.

Sen förra året har jag haft mycket komplikationer och andra yttre omständigheter som påverkat mig på ett negativt sätt.

Det har gjort att jag hamnat i ett konstant fight-flight mode vilket har varit mycket dränerande och är fortfarande men inte på samma nivå.

Tack vare min posttraumatiska utveckling så har jag blivit starkare.

Jag behövde läka för att kunna förändra min syn på världen, att se livet ur ett helt annat perspektiv än vad jag gjorde innan.

Med detta sagt vill jag förmedla till er därute som kämpar på med smärta och andra svårigheter att det finns hjälp att få, det finns ett slut på lidandet...ge aldrig upp!

Avslutar med ett citat från Henry Ford som jag tycker är en inspirerande liknelse som visar att våra motgångar kan hjälpa

oss att nå våra mål.

"När allt verkar gå emot dig, kom ihåg att flygplan lyfter mot vinden,

inte med vinden"

Piece, love and light ✨️