En ny vecka har börjat vilket innebär nya möjligheter...det är nåt jag säger väldigt ofta och kan verka repetitivt men det är ju så det är och det är nåt jag känner inför varje dag. Man har ju alltid en möjlighet att påverka sitt liv och det försöker jag göra även om det inte alltid går som jag vill.
Jag har en sån stark önskan om förändring i mitt liv och jobbar hårt med det jag kan påverka i min situation och varje tanke och reflektion jag har säger att jag är ämnad att göra nåt mycket större...
Då kommer nästa utmaning, vad vill jag göra? för en del kanske det alltid funnits en dröm som man jobbat hårt för att uppnå. För en del kanske det funnits tvivel av olika skäl då man faktiskt inte vet helt enkelt vad man vill i livet eller bara lixom tar livet som det kommer.
Och det är absolut inget fel med det. Som liten hade jag alltid en önskan om att få bli chef en vacker dag då jag fått höra att det är ett stort mål att uppnå. Jag fick mitt första chefsjobb väldigt tidigt i min karriär då jag alltid varit väldigt driven och det har varit fantastiska erfarenheter då jag jobbat som det i olika branscher i många år...
För ca 16 år sen vaknade jag upp en morgon och insåg att denna "dröm" inte var nåt jag ville ha helt plötsligt. Varför? Jo för att jag aldrig fick ett uns av tack för det hårda arbete jag faktiskt utförde.
Jag har alltid varit den chefen som stod i fronten och jobbade hårt för att visa min personal att vi alla är ett team. Att vi alla var lika värda.
Jag satte alltid min personal först, så länge de mådde bra så gjorde jag det. Jag låg alltid högre i mina försäljningsresultat än vad som sattes och aldrig var mina chefer nöjda ändå. De var så jävla otacksamma.
De fick ju sina bonusar hela tiden pga mig och ändå så elaka. Jag brukar reflektera över dessa saker ibland och känna en sån lättnad och styrka i att jag stod upp för mig själv i alla situationer. Jag är väldigt tacksam för att jag sa upp mig denna dag. Det var ett livsavgörande beslut för mig.
Jag är en person som vill hjälpa människor på alla sätt jag kan vilket jag fortfarande gör idag både i yrkeslivet och privat, det är ju sån jag är helhjärtat...
Det är ett sånt minne som kommer upp emellanåt just för
att det var dagen jag satte stopp för andra att förminska mitt värde.
Jag har alltid haft en skev inställning till mitt arbete i många år då jag endast levt för mitt arbete, men man lär så länge man lever.
Idag när jag sitter och bloggar i min soffa hemma kan jag bara le åt situationen för det är dagen som förändrade mitt liv.
Nog talat om det, nu är tanten trött och behöver stänga av hjärnan en stund... ta hand om er!
Avslutar med ett citat från Tom Hopkins.
"Du är din största tillgång"
Piece, love and light ✨️
Lägg till kommentar
Kommentarer